| lyric | Varje dag ifrån morgon till kvällen jag går som i
väntan, att något skall ske,
när i sskyar, som glimmande glilda, får livets
lycka likt häg ringar se.
Under vårens stjärnor klara fick jag lycklig hos dig vara,
käraste, ljuvaste vän.
Nu går jag sorgsen här med minnena jag bär,
jag saknar vad med dig jag nu mistat har.
Nu går jag sorgsen här, vad morgon dagen bär
det ve jag icke, då du ej mer är kvar.
De dagarna ser jag glida stilla i drömlikt tåg,
de leva så ljuva, gå icke ur min håg.
Nu går jag sorgsen här med minnena jag bär,
jag saknar vad med dig jag nu mistat har. |