| lyric | 1. Ack, Värmeland, du sköna, du herliga land,
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än midt i det förlofvade land,
till Vermland ja ändå åter vänder
Ja der vill jag lefva, ja der vill jag dö.
Om en gang ifrån Vermland
jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.
2. Ja, när du en gång skall brt
och gifta dig, min vän,
då skall du till Vermeland fara.
Der finnes nog Guds gåfvor ag
flickor qvar igen,
och alla ä de präktiga och rara.
Men friar du der, så var munter och glad,
ty raska gossar vilja Vermlands flickor na ha,
de sorgsna dem ge de uppå båten. |